Kaptenen lämnar skutan
Torsdag kväll och det är strax dags att avsluta dagens arbete med att förbereda morgondagens resa till västkusten. Men innan jag stänger ned min dator tänker jag dela med mig lite av mina tankar kring den otäcka fartygsolyckan utanför Toscanas kust, som jag dessutom känner mycket väl till. I somras var jag där flera gånger och jag är verkligen orolig för miljökonsekvenserna utifall fartyget skulle börja läcka olja.
Nu var det inte olyckan i sig jag funderat kring idag utan det faktum att kaptenen lämnade skutan långt före sista ”man”. Inom sjöfarten är ju detta en dödssynd, men inom näringslivet/arbetslivet räknas det inte som någon större synd när ledningen hoppar av strax före t ex en konkurs eller en nedläggning. Ta t ex SAABs förre VD Jan-Åke Jonsson som hoppade skutan och lämnade över rodret till Viktor Müller ensam att ratta SAAB-skutan upp på grund. Snarare har ju Jan-Åke Jonsson fått hjältestatus, annat är det med den italienska kaptenen som nu sitter i husarrest och väntar på sin dom och troligen 15 års fängelse. I min värld är det faktiskt nästan lika illa när en chefsperson lämnar skutan för att slippa hantera t ex en nedläggning. I mitt arbete dyker jag då och på chefer som lämnar skutan så fort det börjat bli lite motigt, om detta tycker jag faktiskt INTE.
Trevlig torsdagskväll önskar
Gert Ohlin