Engagemang kräver en god gemenskap med dem vi samverkar med
Är det här din första kontakt med min blogg, rekommenderar jag att du först läser mina tidigare inlägg från januari 2020 eftersom dessa är början på ett tema jag kommer att skriva kring en tid framåt.
Samtliga delar i serien kring engagemang bygger på den arbetspsykologiska forskningen och litteraturen som jag tagit del av och som du finner på http://www.sperab.se/default.asp?PageID=512 och/eller genom mina tusentals samtal med företagsledare/chefer/idrottsutövare med flera genom alla år jag verkat som Prestationsutvecklare.
Idag fortsätter jag serien om vad krävs för att vi skall bli engagerade i vårt arbete/våra fritidsaktiviteter eller vår tävlingsverksamhet (om vi sysslar med sådant) med det här kring gemenskapen med andra. Att vi som människor är beroende av goda relationer med våra medmänniskor utgår jag ifrån att du är med på. När det gäller att vi skall kunna engagera oss i något som innebär kontakter eller samverkan med andra är det helt avgörande att vi upplever dessa kontakter som positiva, ja faktiskt så positiva att vi upplever en god gemenskap med dessa. I de fall där vi inte upplever någon god gemenskap så omöjliggör, eller i vart fall minskas möjligheterna till, ett verkligt engagemang från vår sida. Vårt behov av goda relationer med vår omgivning är så stort att när detta inte är fallet så varken kan vi eller orkar vi att engagera oss i uppgiften/uppgifterna. Eftersom de negativa känslorna i dessa fall oftast är så starka så går det naturligtvis direkt ut över vårt engagemang. Vi är som människor i grunden så konstruerade att vi inte engagerar oss i något som innebär några risker eller obehagligheter för oss. Engagemang bygger på att vi verkligen vill och önska engagera oss i något. När det handlar om vi skall göra något tillsammans med andra förutsätter ett verkligt engagemang för saken att vi upplever dem vi skall samverka med eller arbeta med som positiva och vänliga medmänniskor som vi gärna umgås med.
Inom lagidrotten menar jag att man är mycket medvetna om detta samband mellan engagemang för ”spelet” och gemenskapen man känner i laget. Av denna anledning har ledarna inom lagidrotten ett stort fokus på sammanhållningen och atmosfären i laget. Du liksom jag har säkert hört ett flertal intervjuer med de lag som t ex vunnit ett SM-tecken. I princip alltid lyfter såväl spelare som ledare fram ”lagsammanhållningen/laggemenskapen” som den främsta orsaken till framgången. När du hör detta nästa gång så reflektera en stund över detta och tänk tillbaka på det jag varit inne på ovan. Det är önskan från min sida att cheferna/ledarna i arbetslivet hade lika stort fokus på arbetsgemenskapen som man har inom idrotten. Dessvärre har de allra flesta arbetsplatser en ganska lång väg att gå när det gäller detta.
Till dig som känner igen i det jag förmedlat ovan har jag endast ett råd, nämligen se till att byta ut gruppen du verkar i mot en grupp där du känner dig välkommen, respekterad och uppskattad. För i annat fall förhindras du att bli riktigt engagerad, och det vill du ju inte!
Gert Ohlin
Sustainable Performance
0768-93 12 246