Så blir du eller ökar du ditt engagemang, del 2
Har du inte läst mitt inlägg ”Så blir du eller ökar du ditt engagemang”, föreslår jag att du gör detta innan du gå vidare här i texten.
Samtliga delar i den kommande serien kring engagemang bygger på den arbetspsykologiska forskningen och litteraturen som jag tagit del av och som du finner på http://www.sperab.se/default.asp?PageID=512 och/eller genom mina tusentals samtal med företagsledare/chefer/idrottsutövare med flera genom alla år jag verkat som Prestationsutvecklare.
För att du skall kunna engagera dig och/eller öka ditt engagemang i något du håller på med eller vill börja med så skrev jag i mitt förra inlägg att ”meningsfullheten i detsamma” är en helt avgörande parameter. Detta står jag fortsatt för, men det krävs en hel del annat också – särskilt det jag tänker ta upp idag nämligen din ”skicklighet” d v s hur bra du upplever att du är på det hela.
Dess bättre vi upplever vi är på en uppgift dess mer engagera vi oss i densamma. Detta betyder då att det vi är mest engagerade i, det är det vi är bäst på. Oavsett om det handlar om arbete eller någon fritidsverksamhet så förhåller det sig på detta sätt. Tänk efter själv en stund och jag är övertygad om att du håller med mig. De som sysslar med tävlingsidrott är verkligen medvetna om detta d v s engagemanget följer med framgången eller åtminstone framstegen. Att hela tiden misslyckas går ut över engagemanget vilket i sin tur påverkar resultatet än mer negativt”. Det finns ett ordstäv som bygger på precis detta nämligen ”framgång föder framgång”. Att gå ”all in” i en aktivitet, i arbetet eller på tävlingsbanan, fullt ut med all energi och utan tvekan förutsätter ett stort engagemang vilket i sin tur till stor del hänger ihop med hur framgångsrika vi upplever oss på det hela.
Varför har vi då oftast lite svårt att engagera oss i något vi upplever vi inte är så bra på? Utan att veckla in mig i något djupt psykologiskt resonemang så beror detta på vårt grundläggande behov av att lyckas med det vi gör. Detta behov är i varierande grad mycket stort för de allra flesta av oss och påverkar oss betydligt mer än vi tror att det gör. Med detta som utgångspunkt är det enkelt att förstå att vi väljer att lägga vår tid på sådant vi känner vi är bra på och klarar av, varför göra motsatsen när vi har ett stort behov av att lyckas? Nu menar jag förstås inte att vi inte kan ge oss i kast med saker vi känner vi inte är så bra på, självklart kan vi göra det. Oftast därför att vi känner att vi måste eftersom omgivningen förväntar sig det eller att vi vill utmana oss själva. Men det är en rejäl skillnad på att göra något som andra menar att vi måste eller att vi kräver detta av oss själva jämfört med att ge oss i kast med det vi är väldigt bra på. Det senare gör vi med stort engagemang och det förstnämnda med litet eller inget engagemang som till vissa delar kompenseras av kraven vi känner från andra eller från oss själva.
Vilket kom först ”hönan eller ägget” brukar vi ibland skämta om, men om du frågar mig vad som kommer först framgången eller engagemanget så blir mitt svar lika svävande. Å ena sidan föder framgången vårt engagemang men å andra sidan beror nästan alltid en framgång på storleken av vårt engagemang. Låt oss strunta i frågan vad som kommer först för att istället konstatera att vårt engagemang verkligen hänger ihop med vår känsla av hur vi lyckas.
Då har vi hittills kommit hit när det gäller ”hur bli du eller hur ökar du ditt engagemang”, nämligen att du bör ägna dig åt det du ser en verklig mening i och det du upplever du är bäst eller åtminstone riktigt bra på.
Vill avsluta detta inlägg med en liten betraktelse från idrottens värld, nämligen ishockey. Spelarna är i grunden engagerade i sin träning eftersom detta ökar deras möjlighet att bli framgångsrika. Säg att ett lag har väldigt svårt att göra mål när man är en spelare mer på plan än motståndaren. Självklart tar tränarna tag i detta och ökar dosen av träning i spelet fem mot fyra. I det fall att denna träning inte leder till ett bättre s k powerplay så kan jag garantera att spelarnas engagemang i denna träning över tid minskar. Man deltar säkert utan knorr men utan det där riktiga engagemanget beroende på att spelet i skarpt läge ute på plan fortsätter att vara dåligt. I ett sådant läge räcker det inte med att tränarna ryter till och skriker ut ”men lägg ner nu och engagera er ordentligt!”. Detta har ingen effekt, det som kan ha effekt det är att ändra på träningsformerna så att spelarna upplever att powerplay spelet i skarpt läge blir bättre d v s spelarna upplever att man blivit bättre på detta, då kommer engagemanget som ett ”brev på posten” höll jag på att skriva men det går ju inte med tanke på problemen Postnord har f n. Men som sagt ovan, engagemanget kommer när framstegen visar sig ute på plan och ju bättre det går ju mer engagemang lägger spelarna in när det handlar om powerplay.
Gert Ohlin
Sustainable Performance
0768-93 12 246