En första utredning
Nordiska ministerrådet
Under min tid på AMU-styrelsen och AMU-konsult fick jag ett uppdrag från Nordiska Ministerrådet att utreda det som nu heter Utbildning Nord och då kallades AMU-Nordkalotten. Syftet med utredningen var att beskriva för- och nackdelarna med att behålla verksamheten som en del av det nordiska samarbetet i norra delarna av Norden. Utredningen innebar en längre närvaro uppe i Övertorneå där jag fick hyra en hus av AMU – Nordkalotten. Under de veckorna jag var uppe i Övertorneå. Jag fick även en god inblick i tornedalska kulturen. Jag minns särskilt islossningen som blev i mina kontakter efter det jag hade haft min son med mig vecka upp i Övertorneå. Det sas till mig var ” När vi ser hur du är mot din son så förstår vi att du är en vanlig människa” var vad som tas till mig och efter den veckan blev mina kontakter mycket enklare och naturligare. Uppdraget innebar dessutom en hel del reor till de nordiska länderna. B la besökte jag en arbetsförmedling uppe norra Norge – Vadsö som ligger nära Ryssland. PÅ vägen dit åkte jag bil genom Finland och övernattade i samhället Sodankylä som blev ett verkligt minne. Samhället bestod ett antal hus utmed vägen, Det fick mina tankar att gå till vilda västern. PÅ hotellet vi stannade över fanns en restaurang och där dracks det vodka kan man säga – det stod en flaska på varje bord och man drack kopiöst efter mitt tycke, dock inte undertecknad.
Min utredning utmynnande i att förordade att verksamheten skulle blir kvar och utvecklas vidare. Eftersom verksamheten fortfarande finns kvar kan jag inte haft en hel fel mina slutsatser.
Att lära och reflektera över
Vårt land är långsträckt och det råder olika kulturer runt om i landet. Mitt råd blir att försöka anpassa sig så gott det går till den rådande kulturen genom att vara så naturlig som möjligt. PÅ grund av min ålder var jag nog för grön att riktigt våga, förutom när min son var med mig, Människorna jag träffade däruppe var helt underbara och humoristiska. Bland annat försökte de lära mig tornedalsfinska ” lastibilihytti” var ett först ord jag fick lära- om det är riktigt vet jag inte eftersom de skojade med mig hela tiden, B la lurade de mig att torka Älgört och göra te utav vilket vi gjorde och fick springa på toaletten hela natten och inte var det gott heller. Jag kommer även ihåg att jag tog vatten med mig hem från Övertorneå, Det fanns en källa i skogen väster och Övertorneå som man påstod hade väldigt hälsosamt vatten. Varje fredag innan jag åkte hem var i skogen och hämtade en 5-liters dunk med vatten. Vet fortfararnde inte om det gjorde någon nytta, man någon skade uppkom aldrig.
Under min tid på AMU-styrelsen och AMU-konsult fick jag ett uppdrag från Nordiska Ministerrådet att utreda det som nu heter Utbildning Nord och då kallades AMU-Nordkalotten. Syftet med utredningen var att beskriva för- och nackdelarna med att behålla verksamheten som en del av det nordiska samarbetet i norra delarna av Norden. Utredningen innebar en längre närvaro uppe i Övertorneå där jag fick hyra en hus av AMU – Nordkalotten. Under de veckorna jag var uppe i Övertorneå. Jag fick även en god inblick i tornedalska kulturen. Jag minns särskilt islossningen som blev i mina kontakter efter det jag hade haft min son med mig vecka upp i Övertorneå. Det sas till mig var ” När vi ser hur du är mot din son så förstår vi att du är en vanlig människa” var vad som tas till mig och efter den veckan blev mina kontakter mycket enklare och naturligare. Uppdraget innebar dessutom en hel del reor till de nordiska länderna. B la besökte jag en arbetsförmedling uppe norra Norge – Vadsö som ligger nära Ryssland. PÅ vägen dit åkte jag bil genom Finland och övernattade i samhället Sodankylä som blev ett verkligt minne. Samhället bestod ett antal hus utmed vägen, Det fick mina tankar att gå till vilda västern. PÅ hotellet vi stannade över fanns en restaurang och där dracks det vodka kan man säga – det stod en flaska på varje bord och man drack kopiöst efter mitt tycke, dock inte undertecknad.
Min utredning utmynnande i att förordade att verksamheten skulle blir kvar och utvecklas vidare. Eftersom verksamheten fortfarande finns kvar kan jag inte haft en hel fel mina slutsatser.
Att lära och reflektera över
Vårt land är långsträckt och det råder olika kulturer runt om i landet. Mitt råd blir att försöka anpassa sig så gott det går till den rådande kulturen genom att vara så naturlig som möjligt. PÅ grund av min ålder var jag nog för grön att riktigt våga, förutom när min son var med mig, Människorna jag träffade däruppe var helt underbara och humoristiska. Bland annat försökte de lära mig tornedalsfinska ” lastibilihytti” var ett först ord jag fick lära- om det är riktigt vet jag inte eftersom de skojade med mig hela tiden, B la lurade de mig att torka Älgört och göra te utav vilket vi gjorde och fick springa på toaletten hela natten och inte var det gott heller. Jag kommer även ihåg att jag tog vatten med mig hem från Övertorneå, Det fanns en källa i skogen väster och Övertorneå som man påstod hade väldigt hälsosamt vatten. Varje fredag innan jag åkte hem var i skogen och hämtade en 5-liters dunk med vatten. Vet fortfararnde inte om det gjorde någon nytta, man någon skade uppkom aldrig.