Lyckas för att våga misslyckas
I gårdagens inlägg resonerade jag kring behovet av att våga misslyckas för att kunna lyckas och bli framgångsrik. Idag kommer jag att fortsätta att spinna på denna tråd på så sätt att jag tänker påstå att det är sannolikt är nödvändigt att vi först måste lyckas med något för att få tillräckligt mod att våga misslyckas d v s ge oss in på ett område där vi från början inte känner oss helt säkra. Den som bara har misslyckande i sitt bagage är naturligtvis inte alls benägen att pröva lyckan igen genom att ge sig i kast med något obekant. Mot denna bakgrund är det oerhört viktigt att vi inte glömmer bort alla de uppgifter som vi lyckas med + att vi tillåter oss att glädjas över våra personliga framgångar. Gör vi inte det menar jag att det är svårt att uppmana det mod som behövs för att ”våga misslyckas”.
Önskar dig en trevlig kväll härifrån ett höstlikt Luleå
Gert Ohlin